Dödsdansen 1909 - Strindbergs bästa drama
Dödsdansen intar en särställning bland de 24 föreställningar som uppfördes på Strindbergs Intima teater i början av förra seklet. Den treåriga verksamheten omgärdades av kaotiska förhållanden. Ekonomin, kritiken och Strindbergs skiftande engagemang styrde över den lilla teaterns öde. August Falck var 24 år och en av landets modigaste teaterledare. Den gamle Strindberg laddade upp för politisk fejd och konstnärligt bokslut. Tiden var utmätt.
August Falck har i sin bok ”Fem år med Strindberg” berättat om förberedelsearbetet med Dödsdansen i Blå tornet 1909. ”Dödsdansen, gosse, det är mitt bästa drama!” påstod Strindberg. Sedan uppförde han själv kaptenens skräckinjagande scen när Alice får honom att kollapsa till pianoackompanjemang. ”Hans uttrycksfulla framställning fastnade för alltid på min näthinna” skrev Falck. ”Han var en utmärkt skådespelare ”. Strindberg påpekade parallellerna till Ryttmästaren i Fadren. Det var något som Falck inte ville förstå. Han ville göra något nytt av den försupne kaptenen.
1909 var ett lyckligt år på Intima teatern. Det förgylldes av att Strindberg fyllde 60 år den 22 januari. Det firades med föreställningar både i Sverige och utomlands. Strindberg var åter populär. Falck räknade pengar. Strindberg skrev repertoarlistor och lånade ut privatrekvisita. Strindbergs örn - som han påstod vara en örninna - transporterades ner till teatern för att övervaka ensemblen.
När Dödsdansen repeterades deltog Strindberg ganska aktivt. Den goda stämningen hade lockat ut honom från Blå tornet. Det innebar inte att han deltog i arbetet nere på teatern. Strindberg fick sina rapporter. August Falck, Fanny Falkner och andra mer intima vänner läckte tillräckligt för att ”förste regissören” skulle kunna agera. Hans skriftliga iakttagelser kom i en strid ström till skådespelarna. I slutänden var det ändå Falck som fick äran att stå som regissör för uppsättningen.
Först vid generalrepetitionen vågade Strindberg ta del av resultatet i egen hög person. Det skedde vid en sluten föreställning för några utvalda Beethovengubbar med Richard Bergh och Tor Aulin i spetsen. Strindberg förklarade för Falck fördelen med denna specialföreställning: ”Då kan ni tillgodogöra er våra berättigade anmärkningar och upplysta råd, och stärkas i tron till den verkliga premiären, av vårt säkerliga bifall.” Falck var måttligt förtjust i arrangemanget.
Dödsdansen tillhör den gamla Intima teaterns mest legendariska föreställningar. Paret som firar silverbröllop i sitt fästningstorn är en av Strindbergs största succéer. August Falck gjorde sitt livs roll mot teaterns självlysande stjärna Anna Flygare. Den svenska premiären ägde rum på Intima teatern den 8 september 1909. Strindberg vågade inte gå på premiären. Kritiken var totalt oenig om man tagit del av ett mästerverk eller en ”fasansfull patologisk studie som inte gick att bedöma”. Falck lät meddela att det bara förekommit ett litet svimningsfall i publiken.
Nu är det dags igen. Dödsdansen är den tionde uppsättningen av Stockholms Stadsteater som produceras i intim samverkan på Strindbergs gamla teater. Det började med Till Damaskus 2003. Nu är vi framme vid Strindbergs vådliga ”Dance Macabre”. Även om det är långt till vårt silverbröllop är vi på god väg. 2012 tänker vi fira August Strindberg tillsammans. Det har Benny Fredriksson lovat. Sedan är det bara att stryka över och gå vidare.
Ture Rangström
