Toten Insel

Författare: August Strindberg
Scen: Strindbergs Intima Teater
Premiär:
Spelperiod:
Antal föreställningar:
Regi/Dramatisering: Wilhelm Carlsson
Medverkande på scen: Anders Ahlbom-Rosendahl,
Scenografi:
Kostym:
Ljus:
Ljud:
Mask:
Inspicient/scenteknik:
Produktionsledare:
Producent stadsteatern: Anders Lindblom
Producent Strinbergs intima Teater: Katharina Lind
Foto: Petra Hellberg
Press:
Publik/försäljning:
Teaterchef stadsteatern: Benny Fredriksson
Teaterchef Strinbergs intima Teater: Ture Rangström

 Strindbergs ofullbordade väg till försoning. En man beslutar sig för att upprätta en av honom själv länge förtalad och numera död person. I sin
vilja att förlåta möter han återigen sitt gamla hat och sitt behov av att hämnas. Toten Insel – Dödens ö är ett fragment av Strindberg som oftast brukar spelas tillsammans med Pelikanen, ett annat kammarspel av Strindberg.

Wilhelm Carlsson:   I denna version av Toten-Insel möter vi en man som ska upprätta en död vän men istället möter sitt gamla hat mot vännen. I kampen för eller emot upprättelse utspelas Toten-Insel, i ett hav av förakt och hat men också mot en gryning där man kan se livet och vännerna i ett försoningsljus. Toten Insel anses vara författarens försök till försoning och upprättelse av hans egen svåger, Hugo Philip. Han var ett av Strindbergs favorit-hat-objekt och stod modell för kaptenen i Dödsdansen. Hugo var enligt Strindberg en svart man, en man som vandrade under svarta fanor, en ateist och en person som egennyttigt använde andra. Han fick det som Strindberg höll för vackert, att vittra sönder och förfulas genom sin negativa kraft.

Ur Strindbergs ”En blå bok”: ”Skriver för närvarande på Toten Insel, Där jag skildrar uppvaknandet efter döden och det som sedan
följer, men tvekar och fasar för att blotta livets bottenlösa elände.