En teater i glömska
Efter stängningen övertogs Intima teaterns lokaler av den kände filmaren Mauritz Stiller och författaren Uno Brander. Teatern döptes om till Lilla Teatern. Den kallades även Lillan. 1912 övertogs verksamheten av teatermannen Justus Hagman. Året därpå upphörde all teaterverksamhet. Teaterinredningen togs bort. Lokalerna gjordes om till handelskontor.
1919 blev Grafiska fackförbundet och dess Stockholmsförening ägare till fastigheten där minnena av Strindbergs Intima teater fanns lätt fördolda. Teaterlokalen döptes till Strindbergssalen. Rummen användes som möteslokal, konstsalong och festvåning. Då och då spelades det teater i den gamla teatersalongen. Grafikerna arrangerade själva föreställningar. På 1970-talet gästades man av Fria Proteatern som tillsammans med typograferna på Dagens Nyheter gav den omdebatterade pjäsen Typerna och Draken.
Teaterns damfoajé och Herrarnas rökrum gjordes om till kafé. Det var Taxichaufförernas ekonomiföreningen som öppnade Café Röda rummet den 8 mars 1926. Stället blev känt som ett av Stockholms få nattöppna taxifik. 1988 togs restaurangrörelsen över av Marketta Vainio och Hassan Yunnis.
Då och då ställdes krav på att Strindbergs gamla Intima teater borde räddas till eftervärlden och återuppstå som en levande scen. De autentiska platserna där Strindberg bott eller verkat blev allt färre. 1972 uppfördes Fordringsägare i Strindbergssalen med bl. a Bibi Andersson, Keve Hjelm och Thomas Bolme. Olika professionella versioner av Fröken Julie och Den starkare har framförts under åren. Görel Crona och Staffan Valdemar Holm tillhör några av de verksamma på teatern under denna mellanperiod.
1993 bildades föreningen ”Strindberg i Stockholm” med syfte att starta en årlig Strindbergsfestival. Mellan 1994 – 2001 genomfördes åtta festivaler. I målsättningen ingick att blåsa liv i Strindbergs gamla Intima teater. 1997 blev teatern Strindbergsfestivalens fasta spelplats. Lokalerna hyrdes årsvis men disponerades även av hyresvärldarna.
Jubileumsåret 1999 (150 år efter Strindbergs födelse) aktualiserades drömmen om att låta Intima teatern återuppstå. En rad organisationer och entusiaster för Strindberg och hans teater engagerade sig för denna goda sak. 2002 anslog Stockholms stad och Kulturdepartementet medel för teaterverksamhet och en ombyggnad av lokalerna. Strindbergsmuseet påtog sig huvudmannaskapet. Under ledning av den tillträdande teaterchefen Ture Rangström och scenografen Sören Brunes påbörjades arbetet. Under senhösten 2001 var skådespelarna åter på för repetitioner i de nyrenoverade lokalerna.
