Den gamla teatern

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

August Strindberg startade Intima teatern vid Norra Bantorget i Stockholm tillsammans med den unge skådespelaren och teaterledaren August Falck. Året var 1907. Man ville skapa en spelplats för i huvudsak Strindbergs dramatik.  Intima teatern presenterades som en internationell kammarspelsteater efter tyska och franska förebilder. Det var en litterär teater som stod öppen för nya teaterformer och sceniska uttryck. Strindberg formulerade Intima teaterns målsättning.

Den lilla salongen rymde drygt 150 åskådare. De kringliggande foajéutrymmena var elegant inredda i jugendstil. Programmen och affischerna utformades av konstnären Carl Kylberg. Scenen var modernt utrustad med för tiden avancerad scenbelysning. Intima teatern var mycket intim. Själva spelytan inskränkte sig till 6 x 6 meter. De sceniska begränsningarna inbjöd till fortlöpande experiment med förenklad scenografi och antydande dekorationer.

Den fasta ensemblen bestod av ett femtontal unga skådespelare. August Falck, Manda Björling, Anna Flygare, Maria Schildknecht, Alrik Kjellgren, Anton de Verdier och Karin Alexandersson var de mest namnkunniga. Strindbergs ”sista kärlek” Fanny Falkner ingick i truppen under två säsonger. Intima teaterns spelstil byggde inte på stjärnskådespeleri utan präglades av ensemblekänsla, entusiasm och pionjäranda. Man skapade en ny ”strindbergsstil”.

August Strindberg var verksam som husdramatiker, finansiär och ”förste regissör”. Han deltog huvudsakligen i regiarbetet via korrespondens eller som instruktör hemma i bostaden på Karlaplan och från sommaren 1908 i Blå tornet. Strindbergs tankar kring skådespelarkonst och intim teater finns dokumenterade i ”Öppna brev till Intima teatern” och andra teaterbroschyrer från tiden. Där presenterar han sina iakttagelser rörande talteknik, spelstil, skådespelarkonst och pjäsanalyser.

Repertoaren på Intima teatern utgjordes - med ett undantag - av Strindbergs egna pjäser. Kammarspelen Pelikanen, Oväder, Spöksonaten och Brända tomten är skrivna direkt för Intima teatern. Även Drottning Kristina och Stora landsvägen hade världspremiär på teatern. Dödsdansen, Svanevit, Bandet och Kamraterna framfördes för första gången i Sverige. Under perioden 1907 – 10 gavs sammanlagt 25 Strindbergspjäser vid närmare 1500 föreställningar i Stockholm och på turnéer i landsorten. Man gästade även Danmark och Norge. Intima teaterns största succéer var Påsk, Fröken Julie och Fadren.

1910 stängdes Intima teatern efter en konflikt mellan Falck och Strindberg. En bidragande orsak var den dåliga ekonomin och konkurrensen från biografer och andra teatrar. Teaterexperimentet vid Norra Bantorget blev kortlivat, endast tre år. Det har satt tydliga spår i teaterhistorien och i vetskapen om Strindberg och hans tid. Man kan utan överdrift påstå att Intima teatern är vår första konstnärligt experimentella fria teater långt innan begreppet myntades. Strindbergs Intima teater är välkänd över hela världen.